Knappt har vi hunnit plocka ned utställningen från PUB förrän det är dags igen.
Vi har i ca ett och ett halvt år arbetat med att ge en bild av vår generation.
Resultatet har blivit en utställning som heter "Generation Y".
Generation Y föddes typ på 80-talet. Kanske lite innan och kanske lite efter. Men ungefär då. Det är en generation som de senaste åren uppmärksammats flitigt i media. I en artikelserie i SvD 2005 kallades den för ”Den förlorade generationen”. Nyligen återkom en liknande serie, med i stort sett samma vinkel och samma slutsatser. Artiklarna verkar vara skrivna med en fastställd medieagenda, byggda på äldre generationers betraktelser, utifrån och in.
Vidvinkel Foto presenterar nu Generation Y sedd inifrån. Konstnärer och fotografer som alla är födda på 80-talet eller därikring porträtterar sin egen generation i en utställning på O-baren. Syftet är att nyansera medias bild av en grupp 20-nånting deprimerade, arbetslösa, förvirrade, alltid otåliga och sällan nöjda unga vuxna. Finns det någonting mer? Vill någon lära känna generation Y?
Utställarna bakom Generation Y är födda 1978-1988 och vill berätta om sig själva. Det är ett perspektiv som hittills inte har uppmärksammats medialt, därmed kan man även fylla ett journalistiskt tomrum. Utställningen Generation Y visar däremot ingen sanning och tar heller inte ställning. Det är en illustration och en berättelse om hur ett antal individer upplever en tid som de faktiskt är mitt uppe i, vilket kan vara svårt, men också intressant. Vidvinkel hoppas att utställningen Generation Y väcker en nyfikenhet för ”den förlorade generationen”, i synnerhet bland mediernas makthavare.
Medverkande utställare är:
Andreas Pousette
Inka Lindergård
Johannes Helje
Nadja von Bahr
Oscar Poulsen
Samuel Lind
Sara Shahbazi
Sima Korenivski
O-baren har öppet ons-lör under sommaren och utställningen hänger till mitten av September.
Bakgrund
Kring 2005 började media intressera sig för morgondagens vuxna. I SvD kunde man följa en artikelserie som hette "80-talisterna - den förlorade generationen". Det visades hisnande statistik över hur denna generation var psykisk sjuk, arbetslös, överdoserande, omotiverad etc. jämfört med tidigare generationer. Efter Svenskan kom flera nyhetskanaler med liknande rapporter, såväl tv, radio, som publikationer från BRIS och ungdomsstyrelsen.
Det kändes lite trist men jag tänkte att det är väl så det är. Samtidigt kände jag att det var något som inte stämde. Ingen journalist verkade intresserad av generationen och ingenstans hade jag läst om eventuella orsaker till detta elände. Jag hade en gammal historialärare som lyckades lära mig en sak: orsak-verkan. Tänk alltid orsak-verkan, så kommer ni att förstå, sade hon. Och på JMK lyckades de lära mig vad kontext betyder. Så slog det mig att det var snart val till riksdag och vet man hur media styrs och vad borgarna gick till val på så förstår man också varför vissa saker blir nyheter och andra inte.
Ifall nya regeringen har ryckt upp x antal 80-talister från deras tv-spelssoffor eller musikstudior känns det väl på sätt och vis sunt, och artiklarna var säkert inte felaktiga i sak. Men, vad som saknades var ett intresse för generationen. Det kändes som en märklig journalistik som bedrevs. Sedan den första artikeln om ”den förlorade generationen” publicerades 2005 så började jag slipa på, inte en hämnd, men en replik. För ett och ett halvt år sedan beslöt vi oss för att göra en utställning. Att göra en utställning om sin egen generation känns kanske egocentriskt - är själva utställningen i sig ett karaktärsdrag för vår generation? I så fall är det bra. Vi vill berätta och förstå, bjuda upp 40-talister (och naturligtvis även andra) till dans och diskutera. ”Generation: Y” börjar med en utställning under sommaren 2008 men är ett projekt som kommer att pågå under obestämd tid. Tills vi känner oss färdiga.
- Oscar
|
